intothesea

Lyssnar på Sigur Rós och just för tillfället deras låt Festival. Jag är så sjukt jävla sugen på att gå på Way Out West i år!! Alltid detta ständiga problem med pengar. Men jag ska fanimej lösa det. Om jag så ska behöva leva på nudlar framöver. JAG SKA GÅ!

Något kompletteringsskrivande blev det visst inte ikväll. I stället har jag suttit lite i solen och njutit, stekt pannkakor, tvättat balklänningen på egen hand och skrivit CV. Balklänningen ska jag försöka sälja, eftersom jag inte riktigt ser syftet med att låta den "damma" i garderoben. Och tänka sig, jag fick bort fläckarna! Frågan är om jag ska våga mig på att stryka den. Skadas tyget så blir det inte roligt för mig. CV har jag skrivit då jag ska på arbetsintervju på fredag. Jag tänker äga, och förhoppningsvis få jobbet! Hur mycket jag än trivs på det nuvarande så är det ingen hit att åka 1,5h en väg för att komma till jobbet.

Sedan hade jag också en idé om att sluta snusa idag. Tänk vad mycket pengar som hade sparats då. Men den tanken räckte tydligen inte, för när jag slängde iväg den snus som skulle varit den sista någonsin fick jag panik och kände mig tvungen att gå och köpa en ny dosa. Motivationen brast. Begäret tog över. Jag känner mig inte redo att säga upp bekantskapen med snusen än. För hur efterblivet det än må verka, så känns snusen lite som en trygg vän för mig. Det får bli en annan gång helt enkelt.

Jag funderar på om jag ska ta mitt första dopp imorgon. Inviga min nya bikini. Kanske, kanske inte. Vi får se!

 

“Look at you. You’re young. And you’re scared. Why are you so scared? Stop being paralyzed. Stop swallowing your words. Stop caring what other people think. Wear what you want. Say what you want. Listen to the music you want to listen to. Play it loud as fuck and dance to it. Go out for a drive at midnight and forget that you have school the next day. Stop waiting for Friday. Live now. Do it now. Take risks. Tell secrets. This life is yours. When are you going to realize that you can do whatever you want?”

 

Blev lite överraskad(?) här om dagen när jag satt och stumblade. Hade inte gjort det på ett bra tag och det första som kommer upp är ovanstående text. Just den dagen kände jag mig extremt träffad, som om den var skriven för mig. Just nu känns det som att jag befinner mig i en sådan period i livet där frågetecknen är extra många. Extra stora. Ett långt (och ganska oordnat) kapitel börjar dra sig mot sitt slut och ett nytt, stort  sådant gör sig än mer påtagligt. Lite vemodigt känns det allt, men samtidigt nytt och spännande. Snart nyutexaminerad sociom, har skaffat egen lägenhet, nytt jobb(?) på gång, vår och snart sommar... Kan det vara så att man börjar bli vuxen? När blir man egentligen vuxen? Jag känner mig inte riktigt redo än. Eller så är jag kanske redan där. Vem vet. Antagligen kommer jag skratta åt mig själv och all förvirring jag kände, när jag läser detta om några år. Vi får väl se.

 

Efter en lång dag med jobb (på en lördag) tänker jag lägga mig och läsa nu innan jag somnar. A million little pieces av James Frey är den bästa boken jag läst på länge. Och hittills har jag bara läst 70 sidor. Man förstår ju varför så många älskar den.

 

The Young Man came to the Old Man seeking counsel.

I broke something, Old Man.

How badly is it broken?

It's in a million little pieces.

I'm afraid I can't help you.

Why?

There's nothing you can do.

Why?

It can't be fixed.

Why?

It's broken beoynd repair. It's in a million little pieces.

 

Nu är det vår. I alla fall enligt mig. Om min termometer visar minst 5 grader imorgon när jag vaknar så ska jag ha på mig min skinnjacka. Yes. Det är nästan lite fascinerande att sol och värme kan göra så mycket med en. Hela dagen har jag bara sprudlat av positiva tankar och det känns liksom som att det faktiskt finns lösningar på allt. Ja, allt. Man förstår ju varför människor lägger pengar på solresor och ljusterapi, och allt vad det heter. Skoldagen var kort, men bra. Vid lunch mötte jag upp Carmen och några klassisar som satt och lapade sol vid "solbänken" i Haga. Där bara satt vi och njöt, precis som alla svennar gör när solen kikar fram vid den här tiden på året.

Sedan har dagen bara fortsatt att vara sådär fantastiskt bra som dagar kan vara ibland. Åt sjukt god makrill till lunch i saluhallen på 3:e lång och satt sedan kvar och pratade med Carmen och Emelie om allt möjligt som tar upp våra socionom-huvuden inför den stundande examen. Hur kommer framtiden se ut? Kommer vi kunna vara bra socionomer? Vart ska man jobba? Vad passar mig? Vad vill jag göra? Och så vidare... Just nu känner jag nog att jag vill låta framtiden bli lite som den blir. De senaste månaderna har jag varit trött, stressad och näst intill utbränd. Så jag återgår lite till tanken som jag många gånger hållit fast vid; allt som händer har ett syfte, en bakomliggande tanke... Det känns lite enklare så. Det lungnar i alla fall min oroade själ en aning.

Tillbaka till dagen som varit.. Jag och Carmen gick även en sjukt härlig promenad från 2:a lång till Majorna. Helt plötsligt är det faktiskt roligt att gå, gå och bara gå. Vi hamnade på gula gården och stationerade oss på bänken med det bästa solläget. Såklart. Packade upp vår medköpta picknick, tog en cigg och bara njöt av våren. Det är sådana små stunder som gör livet värt att leva. Just då insåg jag också att jag levt i någon slags bubbla de senaste månaderna, och att det är dags att spräcka den. Jag älskar spontana dagar som den här, som bara blir som de blir - och det är oftast sådana dagar som också är de bästa.

Har fortfarande inte fått ordning på min lägenhet efter flytten.. Den ser mer eller mindre likadan ut som för en vecka sedan. Jag överdriver inte när jag säger att den här veckan har varit ett helvete. Grupparbete, litteraturseminarie, paperseminarie (har inte lyckats skriva klart paperet än..), opponering på vår c-uppsats, förberedelse inför- och opponering på annan c-uppsats... Ja, ni förstår ju. Har pluggat nästan all vaken tid. Men jag är så jävla glad över att uppsatsen blivit godkänd och jag efter flera månader av arbete med den, kan lämna den bakom mig! Så idag, när jag egentligen borde vara ledig, åker jag istället och jobbar. Samma sak imorgon. Men pengarna behövs. Och trots den icke-existerande fritiden så känns detta som en bra dag. Har hunnit tvätta mina kläder, samtala lite med ett par nya grannar i tvättstugan, och plugga. Och dagen är fin -solen skiner och våren känns inte längre så avlägsen.

Jag har tappat det. Jag är tappad. Verkligen tappad. Och för tillfället även fast. Bokstavligen talat. Har sålt min fina, sköna kontorsstol och sitter nu och försöker skriva en tenta på en plaststol som är obeskrivligt obekväm. Och alldeles för låg. Därför fick jag en smart idé - att jag skulle sätta mig i skräddarställning, fast lite omvänt. På fötterna alltså. För att komma upp i rätt höjd och slippa stela axlar. Och ja, nu sitter jag här med båda fötterna bortdomnade och undrar om jag någonsin kommer kunna resa mig ur den här stolen. Hade också en idé om att bristen på inspiration för den här tentan skulle släppa om jag skrev ett inlägg här. Vi får väl se med den saken. Just nu är mitt största problem att det känns som att fötterna ska trilla av. För övrigt önskar jag att man ibland kunde byta huvud, till ett som sprudlar av konstruktiva tankar och idéer. Ett som är mer strukturerat. Och har koll på socialpedagogik.
Okej, back to work.

 

 

Helgen spenderades i Oslo. Det var riktigt skönt att komma iväg lite, och framför allt att återvända till Norge. Det var alltför länge sedan jag var där senast. Har inte varit i Oslo tidigare, annat än när vi bytt bussar. Denna gången fick jag faktiskt uppleva vad som finns utanför bussterminalen Galleriet och köpcentret bredvid. Förutom alla "party-svenskar" så gillar jag det jag sett av Oslo väldigt mycket. Det är lite creepy att det kan finnas så mycket svenskar i den staden.. 60 000 svenskar, hörde jag. Galet. Men Oslo är en vacker stad, och verkligen värd att se. Skulle kunna tänka mig att bo där ett tag. Kanske någon gång i framtiden, vem vet. I vilket fall... Det var väldigt kul att få återse J efter fyra månader och umgås med honom på riktigt. Men också att se hur han har det där borta. Jag hoppas att det inte dröjer lika lång tid tills nästa gång, och att det faktiskt blir en nästa gång också. Det var en fin helg.

......  ......  ......  ......  ......  ......

Den här veckan är ingen bra vecka. Dagar som dessa önskar jag att man kunde trycka på någon knapp och spola tiden framåt. Eller bakåt. Ibland kan jag tänka att det hade varit skönt om man kunde börja om livet från början, under andra förutsättningar. I en annan del av världen. I en annan tid. Näe, jag gillar inte att jag kan vara en sådan där tråkig och bitter person ibland. Men just nu är jag det.

Har lyssnat på Iron and wine hela dagen. Gillar när texter får en att vidga sina tankebanor.. När de har ett djup och kan tolkas på olika sätt.

They will see us waving from such great heights
"Come down now" they'll say
But everything looks perfect from far away
"Come down now" but we'll stay

(Iron and wine - Such great heights)

 

Till något lite roligare; har hittat fler saker till min lägenhet och har numera nästan köksutrustning för hela köket till min nya lägenhet. Och allt har jag fixat gratis. Det är min käre far som gett bort sakerna till mig. Och så hittade jag en vattenkokare på Siba för halva priset igår. Även om jag inte flyttat in än, så börjar jag nästan se mitt hem ta form redan nu. Känns bra.

Och sedan, på tal om något helt annat... Om det faktiskt hade varit så att "pengar är ingen faktor", så hade jag varit tatuerad redan igår. Jag läääääängtar så extremt mycket tills den dagen då jag kan se det som än så länge är en bild i mitt huvud, på min kropp!

 

Ja, jag vet att det här inlägget blir lite rörigt nu.. Men jag vill ändå lägga upp en video till en väldigt bra låt, som jag lyssnat på från och till i flera år. Det är konstigt att jag såg videon för första gången nu i helgen. Men här kommer den:

 

 

(Death Cab for Cutie - What Sarah Said)

 

Hoppas på en bättre morgondag. God natt!

Nu var det minsann ett tag sedan den här bloggen uppdaterades... Brist på tid. Brist på ork. Brist på inspiration. Kort och gott. Så nu känner jag att det är dags att skriva några rader.

Jag vet inte riktigt hur jag vill ställa mig till allt som är just nu. Det händer mycket bra, men också en del jobbigt. Det som är det mest påtagliga är nog att det inte riktigt känns som att det finns utrymme att bara stanna upp och andas ut. Inte ens i mitt eget hem. Så därför kan nog inte det faktum att jag ska flytta till min egen lägenhet inte sägas för många gånger. Jag längtar, längtar, LÄNGTAR! Har gått och blivit blocket-beroende. Dels för att jag fått för mig att jag måste hitta allt till lägenheten direkt, helst igår... Men också för att bli inspirerad. Det känns så himla roligt att kunna forma sitt eget hem. Synd att man är en fattig student bara. Det märktes däremot inte i fredags, då jag och Carmen köpte Hardanger-bestick tillsammans. Riktigt fina bestick, må jag säga. Och ja, jag kanske är töntig, men jag har velat ha sådana bestick sedan jag var liten. Det är nog det enda jag vetat att jag ska köpa så fort jag flyttar hemifrån. Varför? Jo, för att det är norska bestick såklart, och för att Hardanger ligger nära min hemort. Hardanger är, enligt mig, en av de vackraste platserna i världen. Jag önskar att alla mina nära får se de vackra fjordarna och vattnet där någon gång i sina liv.

Helgen var fin. Och väldigt rolig. Två utgångar hann vi med denna helgen. Den andra blev mer öl-häng, men det var trevligt. Samma dag fyllde även Jessica år, vilket vi firade hos henne. Tidigare på dagen åkte jag, Carmen, Setareh och Nina iväg på en liten utflykt med bilen och hamnade vid en second-hand butik i Gamlestan, klädkällaren i Kortedala och ett kebab-ställe i Hammarkullen. Second hand affären var hur trevlig som helst, och jag hittade en ordentlig väckarklocka som förhoppningsvis kan hjälpa mig att vakna på riktigt på mornarna i framtiden. På klädkällaren hittade vi kanske inte så mycket, men det var ändå sjukt trevligt att vara där. En massa gamla barndomsminnen väcktes till liv, eftersom familjen ofta var där när jag var liten. Och kebaben i Hammarkullen var utan tvekan den godaste jag ätit i hela mitt liv.


Idag har jag inte gjort så mycket vettigt av mitt liv. Har små-pluggat, varit en runda i stan och köpt lite sånt där tråkigt som man måste uppdatera med ibland. Har också hängt lite med bror min. Det var väl min helg, kan man säga. Imorgon börjar en ny vecka, och jag hoppas att det blir en bra sådan. Har redan planerat in en del saker med Carmen, vilket jag ser fram emot. Ser också väldigt mycket fram emot att åka till Oslo på fredag.

Igår firades Ninas kommande födelsedag med trevligt folk. Nina fyller inte mindre än 25 år! Och något hände som ingen av oss hade kunnat ana; Setareh dök helt plötsligt upp! Hon har alltså kommit hela vägen från Kairo för att umgås med oss i två veckor. Det var så sjukt kul att få se henne igen! Kvällen blev väldigt lyckad, förutom att stället vi hamnade på är det värsta jag varit på någonsin. Men det hör inte riktigt hit, kan jag känna. Sov hos Carmen och kände mig för första gången på länge utvilad när jag vaknade. Vi åt thai-mat till frukost/lunch och kollade på Dexter. En fin dag, helt enkelt. Begav mig sedan hemåt, och Carmen åkte till jobbet. Har spenderat kvällen med att göra precis ingenting. Hur skönt som helst. Fast har insett att jag inte gillar att umgås med mig själv. Blir rastlös och uttråkad. Behöver nog öva på det där.

Och ja, nu är jag och Fanny i slutskedet av uppsatsskrivandet också, vilket känns helt underbart. Det enda vi har kvar är slutdiskussionen och lite småpill. Längtar efter att få känna lättnaden över att kunna lämna uppsatsen bakom sig. Den har trots allt varit med oss under hela hösten.. Så nu får det räcka! Förhoppningsvis är socialpolitiken också över. Är rädd att c-uppsatsen fått ta lite för mycket plats, vilket gjort att socialpolitiken kom i skymundan. Känns ganska troligt att det skulle kunna bli en omtenta på den kursen. Nu har i alla fall kursen "Socialpedagogik och social mobilisering" påbörjats och det märks att kursen är på en högre nivå än tidigare. Det känns spännande, men också lite läskigt. Kanske mest för att det i princip är den sista kursen vi har innan examen. Vad ska hända därefter liksom? Det finns många frågetecken, vill jag lova. Men jag antar att det bara är att köra på och tänka att det kommer bli bra.


Köpte silverputs här om dagen, så nu har jag lyckats göra mina missfärgade silverarmband fina igen:

"jag drömde om
en barndomsvän igår
som telenäten drömmer
om svalorna i vår
jag vaknade av bruset
från maskiner i djup sömn
jag vaknade så lycklig
över att äntligen ha drömt

/.../

jag filmar nu
stora känslor stora ord
men allt av vikt jag säger
har jag stulit ur en bok
jag läste nåt om kyssar
nånting som alla vet
men som dom aldrig lyckas fånga
i filmerna man ser"


Den här låten kanske inte riktigt avspeglar mitt sinnestillstånd, men satt precis och lyssnade på den och insåg hur vacker den är. Texten är ett utdrag ifrån Kent - Cowboys.


Om jag på ett enkelt och kortfattat sätt ska beskriva hur jag mår just nu, så är jag överdrivet jävla glad faktiskt. Har fått ett förstahandskontrakt genom Poseidon och flyttar in i min EGNA lägenhet i april!!!! Så som jag har väntat och längtat, så förstår ni ju vilken lycka det innebär för mig. Jag hade kunnat nöja mig med precis vad som helst, bara jag får flytta. MEN lägenheten är perfekt! Så det kan inte bli så mycket bättre än så!

Det var väl allt för den här gången. Nu ska jag sova (alldeles för sent, som vanligt). God natt!

Ligger i sängen och försöker sova.. Samtidigt hör jag en massa fågelkvitter utanför mitt fönster. Av någon anledning känns det som det finaste ljudet jag hört på länge, kanske för att det är något jag associerar med vår och sommar. Längtar oerhört mycket efter våren, och nu känns den helt plötsligt inte så långt borta längre. Jag undrar hur den här våren kommer se ut... Hur hela året kommer se ut. Oftast vill jag veta allt i förväg, jag önskar att jag kunde ha lite mer tålamod. Vad vore livet om det gick att förutspå framtiden liksom. Aja, dagen har varit lång och jag är helt slut. Imorgon väntar den sista dagen innan tentan, så jag kommer nog inte göra annat än att plugga. Dags att sova, med andra ord. God natt!

Jag vill bara börja med att konstatera att det suger att ta 7:an från Markland de senare timmarna på dygnet, då den kör runt halva Göteborg för att slutligen hamna i Brunnsparken. Har nämligen gått på det där en gång tidigare, och ikväll hände det igen.. Men när det står faktiskt står på vagnen att den går via Linnéplatsen, så tänker man  "åh vad bra, då byter jag vagn/buss därifrån eftersom det finns fler alternativ där!". Men nej, istället åker den direkt till Sahlgrenska och uppåt. Jaja, då var det lika bra att sitta kvar. Så bara så ni vet, åk inte 7:an mot stan.

Efter en dag med ganska omotiverat studerande åkte jag till Carmen och unnade mig lite ledighet. Carmen är en fin vän, väldigt fin. Vi samtalade och kollade på serien som vi båda dör lite för; Dexter. Vi pratade skola (inte så konstigt eftersom tentan gnager i huvudet på oss båda..), relationer/förhållanden och lite annat smått och gott. Det finns mycket just nu som jag är osäker på, både gällande mig själv, mitt liv, framtiden och vem-vet-vad. Men en sak är jag säker på i alla fall, vilket alltid är något. Jag är nöjd med att vara själv och ha mina vänner omkring mig, och kan inte påstå att jag letar efter någon att "dela livet med". Samtidigt kan jag inte sticka under stolen med att jag faktiskt kan sakna känslan av att vara kär, att ha någon att vakna upp med på morgonen, och alla de där speciella, fina stunderna som man bara upplever med en sådan person. Ibland saknar jag den känslan otroligt mycket. Men jag har slutat leta, om jag ens har letat. Kommer det, så kommer det. Jag kanske är bitter eller cynisk, eller kanske både och... Vad vet jag. Jag vet i alla fall om någon skulle dyka upp i mitt liv, så tänker jag inte ödsla en massa energi på att leta likheter och allt sådant där som man sysslar med om man blir intresserad av någon. Klart att likheter är bra och önskvärda, men man glömmer lätt bort egenskaper hos den andre som inte går ihop med en själv. Det handlar mer om känslan, i alla fall för mig. Liksom, vilken nivå personen befinner sig på. Det känns som att det är så mycket som ska stämma överens, så kanske skulle man kunna säga det i princip är omöjligt att hitta "den rätte". Jag vet i alla fall vart jag själv står, och det känns skönt. Skönt att kunna ha lite mer distans till allt vad det handlar om. Nej, nu har jag svamlat på för mycket. Tröttheten börjar ta ut sin rätt.

Kvällen var i alla fall fin, och nu är det dags att sova för att orka med morgondagen. Har mycket plugg ahead of me.

God natt!

Palpitation; is an abnormality of heartbeat that causes a conscious awareness of its beating, whether it is too slow, too fast, irregular, or at its normal frequency.
The word may also refer to this sensation itself.

Ja, det är nästan så att jag får hjärtklappningar. Haha! Det kanske är löjligt av mig, men ni anar inte hur glad jag blev när kvinnan från blocket kom hem till mig med jackan som jag letat efter så. Dels för att jag älskar jackan, men egentligen mest för att jag slipper gå omkring med en jacka som jag verkligen vantrivs i. Hejdå äckliga Canada Goose och hej underbara Elvine! Jag är galet nöjd.

På tal om hjärtklappningar så är dagens låt faktiskt en av Palpitation's: "Light can fix me" (Spotify)

Okej, dags att skärpa sig. Tillbaka till Socialpolitiken och plugget. Ikväll blir det häng hos Andreas med Carmen, Nina och trevliga människor. Något att se fram emot!

Det här går verkligen utför. En vecka kvar tills salstentan på Socialpolitiken, och jag har knappt börjat plugga. Har för tillfället en av jag-vet-inte-hur-många böcker. Det går bra för mig. Igår åkte jag hem till Carmen och pluggade, men det slutade med att vi kollade på Dexter i stället. Vi båda har blivit helt besatta av serien. Den är så sjukt bra! Vi har numera en plan om att flytta till Miami och leva livet där. Vi har också en del andra idéer för vad vi ska göra där, men där är vi nog mest... "Dexter-skadade". Så kan det vara. Idag skulle jag gått upp vid nio, men vaknar i stället vid elva.

Nej usch, nu måste jag fortsätta här. Lite kaffe, så kommer jag nog igång! Snusen är snart slut också, vågar man ta sig ut i snöovädret? Känner på mig att denna vinter kommer bli som vintern -95. Eller var det -97? I alla fall, sånt där känns lite onödigt, kan jag tycka. Igår sa jag till Carmen att det kommer snöa konstant i en vecka. Jag hoppas inte att jag har rätt.

Förresten, så har det visat sig att lite tålamod faktiskt lönar sig. Hittade en människa på blocket som sålde exakt vad jag vill ha - Elvine Madison, strl M. Gött! Så på måndag blir jag ägare av en sådan. Det bästa är att den är helt oanvänd och jag får den för halva priset. Som jag har letat efter de där jäkla jackorna.

Vill bara säga att jag är sjukt glad för Carmen och Lovisas skull, för att de ÄNTLIGEN, efter många om och men- och en jävla massa kämpande, tillslut lyckades!! Tråkigt att det skulle krävas så mycket för att få igenom det, men vafan gör det nu liksom... Det gick! Grattis tjejer!

Det är läskigt att det kan gå till på det viset. Att en institution kan göra så godtyckliga bedömningar. Att studenter som inte ens använt teorier i det mest teoretiska och största arbetet på utbildningen kan få godkänt (för att läraren gillar dem, eller ämnet), medan andra studenter får samma betyg fastän deras uppsats är på en helt annan nivå och de dessutom vågat vara provokativa (vilket andra lärare uppenbarligen gillar mindre). Man funderar ju över hur mycket man själv egentligen behöver anstränga sig. Men att detta kämpande och mejlande slutligen gett resultat och förhoppningsvis kommer bidra till förändringar i framtiden, för andra studenter, känns bra. Väldigt bra. Det är sådant som visar på att studenter faktiskt kan göra skillnad. Stor skillnad. Så stå upp för er sak! :)

-----------

Den här dagen har varit lite konstig. Men mest på ett bra sätt faktiskt. Började med att snurra runt lite i stan, där jag hittade lite olika goda saker som jag tog med mig hem till Carmen. Resultatet blev frukost och semlor. Ja, de börjar visst tidigare och tidigare med semlorna för varje år som går. Men gott var det!
Har också varit hos A och blivit hypnotiserad. Det var en upplevelse, kan man säga. Det är häftigt att kunna komma in i ett sådant tillstånd. Kroppen kändes liksom tung, men ändå "svävande" på samma gång. Och det var liksom som att man fick kontakt med något "bortre", något i en annan dimension. Jag vet inte, det går liksom inte riktigt att förklara. Jaja, nog om det.
Träffade också Nina en stund, som legat hemma sjuk i några dagar. Hon verkar må bättre nu i alla fall, bra det. Och så fick jag "Tusen små bitar" med James Frey av Carmen, som en försenad julklapp. Har velat läsa den boken hur länge som helst, så jag blev väldigt glad! Och bäst av allt är att den är på originalspråket engelska. Så först på listan efter "Montecore" (som jag läser just nu, av Jonas Hassen Khemiri) är denna! Har fått många böcker det senaste, så det finns mycket att läsa. Det är bara så skönt att kunna koppla bort kurslitteraturen lite och läsa skönlitterärt. Inte för att jag ens öppnat kursböckerna än, och tentan är om 10 dagar. Heja mig.

Nej, nu ska jag vara tråkig och beställa lite nödvändig kurslitteratur, städa och sedan bara lägga mig och hoppas på att jag inte blir sjuk. Eller sjukare än vad jag är. För idag har jag inte mått speciellt bra.

 

 

 

Kom just ut ur ett varmt och avslappnande bad. Älskar att bara fylla badkaret, lägga sig där och tänka. Tänka på allt och ingenting. Det är nog inte så svårt att räkna ut vad som for igenom huvudet på mig denna gång. Ett helt år har passerat och ett nytt börjat. 2010 känns svårt att sammanfatta. Svårt att placera och svårt att strukturera upp. Jag har aldrig tidigare varit med om att så mycket hänt under ett och samma år. För precis ett år sedan vällde känslor åt alla möjliga håll och kanter. Jag var mer nervös än jag varit någon gång under mitt liv, och stressad över allt som skulle förberedas och planeras inför Indien. Efter att jag och Carmen under hela hösten kontaktat universitet världen över blev Indien vårt slutgiltiga mål. Jag, som aldrig varit ute och rest på riktigt, skulle helt plötsligt till den mest kaotiska staden i hela världen. Och inte nog med det, jag skulle dessutom bo och praktisera där i sex månader. För att kunna beskriva allt som jag upplevde och kände i Indien skulle jag nog behöva skriva en bok, om ens det. Mycket av det går inte ens att beskriva med ord. Men jag kan säga att det är det absolut bästa valet jag gjort i hela mitt liv, och jag skulle inte vilja byta ut den erfarenheten mot någonting!  Har suttit en stund och försökt sammanfatta Indien-resan, men insåg ganska snabbt att det är näst intill omöjligt att ge en rättvis återberättelse. Vad jag kan säga är att om ni ska resa någonstans, åk till Indien! Landet måste upplevas! Har aldrig varit med om ett land med så mycket värme och generositet.

........

I juli kom vi tillbaka till Sverige, och ja, man kan ju säga att vi hade tur som kom hem mitt under sommaren och värmen. För jag hade aldrig kunnat ana att det skulle kännas så tungt och jobbigt att lämna Indien. Att komma tillbaka till det liv och den vardag man hela sitt liv haft kändes… förjävligt. Jag började mer och mer ifrågasätta om det verkligen är så här jag ville ha det. Att hela tiden röra sig bland självupptagna människor, destruktiva levnadsvanor, känslan av anonymitet och ett opersonligt och kallt samhälle. Det låter kanske hårt och dömande, men det var i princip så jag kände då. Samtidigt började jag snart se allt det där som jag faktiskt saknat med Sverige – havet, stranden, ljusa och långa nätter, svensk mat, kunna gå klädd som man vill, vara en i mängden, veta vart allt finns… och ja, en hel del annat. Givetvis var det också helt underbart att få återse familjen och alla vänner! Sommaren blev i alla fall väldigt intensiv och fin. Och att sommaren "inleddes" med en Kent-konsert med Carmen och Nina, gjorde allt så himla mycket bättre. Dessutom lyckades vi alla vara samlade i år. Jag hade helt enkelt en otroligt bra sommar!

 

Men också sommaren i Sverige tog slut och allvaret började igen. Bara ett år kvar på utbildningen. Denna termin har varit minst sagt krävande och tuff; C-uppsatsskrivande och Socialpolitik. Känner mig väldigt kluven inför vad som ska hända framöver och vilka beslut som kommer att behöva tas inför examen. Jag vet verkligen inte om jag ska söka jobb, fortsätta plugga eller vänta med allt sådant ett tag och bara ägna sommaren åt att njuta av det som kanske kan vara den sista sommaren utan en massa ”måsten”. Jag är trots allt bara 22 år när jag är färdigexaminerad. Det finns så mycket jag vill göra, och som jag inte tagit mig tid att göra än. Resa, festivala… Leva!

Hmm, ja. Det är verkligen tusentals tankar som far omkring i huvudet just nu. Det känns som att även detta år kommer bli väldigt händelserikt, och att det kan ta alla möjliga vändningar. Det finns saker som jag har en del förhoppningar kring, men vi får se vart det leder. Under året som varit har också människor tillkommit i mitt liv, medan andra mer eller mindre har försvunnit. På både gott och ont.

Ja, vad kan jag säga mer? Det största och viktigaste målet för mig år 2011 är att få en egen lägenhet. Jag hoppas innerligt att det sker väldigt snart, för jag orkar inte känna mig trängd i mitt eget hem längre. Jag är så sjukt trött på att bo hemma. Jag vet inte hur många som egentligen avlagt nyårslöften, men jag har nästan slutat tro på sådant där. Så mitt ”nyårslöfte” för i år är att helt enkelt göra sådant som får mig att må bra.

 

Jag tror och hoppas att detta kan bli ett riktigt bra år. Hoppas att ni också får ett fint år. Så gott nytt år på er allihopa!

 

 

Bilder från året som varit:

 

 

Känner mig så sjukt duktig och effektiv. Varför? Jo, för att jag och Fanny faktiskt har suttit i skolan måndag, tisdag och onsdag denna veckan och skrivit på C-uppsatsen, när alla andra har varit lediga. Vi har haft hela institutionen nästan helt för oss själva, förutom en del andra själar som antagligen sitter i ungefär samma sits som oss + killen med det krulliga håret, som lyckats vara där samma tider och dagar som oss hela hösten/vintern. Till saken, det känns sjukt bra och vi har kommit in en bra bit på analysen nu. I think we'll make it!

Just i detta ögonblick sitter jag och sysselsätter mig med att skriva lite här, eftersom Carmen står i duschen och sjunger till Kanye West's Flashing lights. Med tanke på att man hör grannarna spola i lägenheterna bredvid kan det faktiskt vara så att även de hör. Live-musik är alltid trevligt. På tal om det är jag sjukt sugen på att gå på någon spelning snart. Om inte annat så har jag Håkan att se fram emot i juni. Han är fin, den.
Snart ska vi bege oss till Sebbe och hans vänner.

Ja, julen var minst sagt lyckad. Spenderade förmiddagen hos familjen för att sedan ta mig vidare till familjen Jiménez Garrido. Min andra familj, kan man säga. Åt en massa god mat, fick fina julklappar och umgicks med mina fina. Att jag fick julklappar hos Carmen var inte alls något jag förväntat mig, men jag blev väldigt rörd av det. Liksom, att de räknat med mig oavsett om jag skulle komma eller inte. Fina människor, mycket kärlek! Vi tillbringade kvällen med att äta god mat (däribland en del chilenska godsaker), kolla på en komedifilm (har för övrigt aldrig varit med så mycket skratt under en och samma film, så vill ni skratta - kolla på komedi med Carmens familj!) och annat mys. På juldagen bar det av till Nefertiti och Colors. Ja, jag behöver nog inte säga så mycket mer än att kvällen var sjukt rolig och galen! Det spårade kanske ur lite bara...

Ja, sedan har jag sprungit runt en del på stan och febrilt letat efter en Elvine-jacka, som tyvärr verkar vara slutsålda precis ÖVERALLT. Att jag hatar min nuvarande vinterjacka, är nog en ganska bra och rättvis beskrivning av den. Börjar överväga om jag kanske ska vänta tills nästa vinter med att köpa en ny, för om inte annat så är den jackan jag har i alla fall sjukt varm och skön att ha på sig. Att jag dessutom är galet sugen på ett par Dr Martens gör väl inte saken bättre.. Att de också visat sig vara slutsålda överallt är väl kanske bara bra, för en shopaholic(?) som mig.

Ikväll ska jag hem till min Carmencita, och förhoppningsvis kommer vi fram till hur vi ska göra med nyår..

Jul hos Carmens familj, mycket kärlek!

 

Mina fina tjejer!

Då är det alltså officiellt jul nu. Och här sitter jag och slår in julklappar inför morgondagen. Har precis insett att jag måste (kanske inte måste, men vill) åka in till stan imorgon för att göra ett sista julklapps-köp. Även om det kan vara tröttsamt med all hysteri kring julklappar, så kan jag inte sticka under stolen med att jag själv faktiskt gillar det. Kom på mig själv med att tänka "Shit, imorgon är det jul... Vad kul det ska bli att öppna julklappar!" förut. Undrar om det är barnet i en som lever kvar, eller om jag kanske måste erkänna för mig själv att jag gillar att köpa/få saker. Nu kanske det låter som att jag enbart ser fram emot julklapparna, MEN faktum är att jag faktiskt mest struntar i det, och däremot ser fram emot att vara med mina nära och kära, äta god mat och gå igenom allt vad julen hör till. Ska till Carmen och hennes familj imorgon på kvällen, och det ska bli supermysigt. Där kan vi snacka om fina människor. De är verkligen som en familj för mig.
På tal om något helt annat, så kändes det galet skönt att komma hem till ett städat och fint rum ikväll. Kan knappt minnas när det såg ut såhär senast. Antar att längtan efter en egen lägenhet har fått mig att tappa orken till att hålla ordning här.


Hur som helst, det är jul nu! Så ha en riktigt fin jul allihopa!