Festival
Något kompletteringsskrivande blev det visst inte ikväll. I stället har jag suttit lite i solen och njutit, stekt pannkakor, tvättat balklänningen på egen hand och skrivit CV. Balklänningen ska jag försöka sälja, eftersom jag inte riktigt ser syftet med att låta den "damma" i garderoben. Och tänka sig, jag fick bort fläckarna! Frågan är om jag ska våga mig på att stryka den. Skadas tyget så blir det inte roligt för mig. CV har jag skrivit då jag ska på arbetsintervju på fredag. Jag tänker äga, och förhoppningsvis få jobbet! Hur mycket jag än trivs på det nuvarande så är det ingen hit att åka 1,5h en väg för att komma till jobbet.
Sedan hade jag också en idé om att sluta snusa idag. Tänk vad mycket pengar som hade sparats då. Men den tanken räckte tydligen inte, för när jag slängde iväg den snus som skulle varit den sista någonsin fick jag panik och kände mig tvungen att gå och köpa en ny dosa. Motivationen brast. Begäret tog över. Jag känner mig inte redo att säga upp bekantskapen med snusen än. För hur efterblivet det än må verka, så känns snusen lite som en trygg vän för mig. Det får bli en annan gång helt enkelt.
Jag funderar på om jag ska ta mitt första dopp imorgon. Inviga min nya bikini. Kanske, kanske inte. Vi får se!
Skisser för sommaren
Dig a little deeper..
“Look at you. You’re young. And you’re scared. Why are you so scared? Stop being paralyzed. Stop swallowing your words. Stop caring what other people think. Wear what you want. Say what you want. Listen to the music you want to listen to. Play it loud as fuck and dance to it. Go out for a drive at midnight and forget that you have school the next day. Stop waiting for Friday. Live now. Do it now. Take risks. Tell secrets. This life is yours. When are you going to realize that you can do whatever you want?”
Blev lite överraskad(?) här om dagen när jag satt och stumblade. Hade inte gjort det på ett bra tag och det första som kommer upp är ovanstående text. Just den dagen kände jag mig extremt träffad, som om den var skriven för mig. Just nu känns det som att jag befinner mig i en sådan period i livet där frågetecknen är extra många. Extra stora. Ett långt (och ganska oordnat) kapitel börjar dra sig mot sitt slut och ett nytt, stort sådant gör sig än mer påtagligt. Lite vemodigt känns det allt, men samtidigt nytt och spännande. Snart nyutexaminerad sociom, har skaffat egen lägenhet, nytt jobb(?) på gång, vår och snart sommar... Kan det vara så att man börjar bli vuxen? När blir man egentligen vuxen? Jag känner mig inte riktigt redo än. Eller så är jag kanske redan där. Vem vet. Antagligen kommer jag skratta åt mig själv och all förvirring jag kände, när jag läser detta om några år. Vi får väl se.
Efter en lång dag med jobb (på en lördag) tänker jag lägga mig och läsa nu innan jag somnar. A million little pieces av James Frey är den bästa boken jag läst på länge. Och hittills har jag bara läst 70 sidor. Man förstår ju varför så många älskar den.
The Young Man came to the Old Man seeking counsel.
I broke something, Old Man.
How badly is it broken?
It's in a million little pieces.
I'm afraid I can't help you.
Why?
There's nothing you can do.
Why?
It can't be fixed.
Why?
It's broken beoynd repair. It's in a million little pieces.
