The water's there to warm you, and the earth is warmer when you laugh...
Nu är det vår. I alla fall enligt mig. Om min termometer visar minst 5 grader imorgon när jag vaknar så ska jag ha på mig min skinnjacka. Yes. Det är nästan lite fascinerande att sol och värme kan göra så mycket med en. Hela dagen har jag bara sprudlat av positiva tankar och det känns liksom som att det faktiskt finns lösningar på allt. Ja, allt. Man förstår ju varför människor lägger pengar på solresor och ljusterapi, och allt vad det heter. Skoldagen var kort, men bra. Vid lunch mötte jag upp Carmen och några klassisar som satt och lapade sol vid "solbänken" i Haga. Där bara satt vi och njöt, precis som alla svennar gör när solen kikar fram vid den här tiden på året.
Sedan har dagen bara fortsatt att vara sådär fantastiskt bra som dagar kan vara ibland. Åt sjukt god makrill till lunch i saluhallen på 3:e lång och satt sedan kvar och pratade med Carmen och Emelie om allt möjligt som tar upp våra socionom-huvuden inför den stundande examen. Hur kommer framtiden se ut? Kommer vi kunna vara bra socionomer? Vart ska man jobba? Vad passar mig? Vad vill jag göra? Och så vidare... Just nu känner jag nog att jag vill låta framtiden bli lite som den blir. De senaste månaderna har jag varit trött, stressad och näst intill utbränd. Så jag återgår lite till tanken som jag många gånger hållit fast vid; allt som händer har ett syfte, en bakomliggande tanke... Det känns lite enklare så. Det lungnar i alla fall min oroade själ en aning.
Tillbaka till dagen som varit.. Jag och Carmen gick även en sjukt härlig promenad från 2:a lång till Majorna. Helt plötsligt är det faktiskt roligt att gå, gå och bara gå. Vi hamnade på gula gården och stationerade oss på bänken med det bästa solläget. Såklart. Packade upp vår medköpta picknick, tog en cigg och bara njöt av våren. Det är sådana små stunder som gör livet värt att leva. Just då insåg jag också att jag levt i någon slags bubbla de senaste månaderna, och att det är dags att spräcka den. Jag älskar spontana dagar som den här, som bara blir som de blir - och det är oftast sådana dagar som också är de bästa.
Sedan har dagen bara fortsatt att vara sådär fantastiskt bra som dagar kan vara ibland. Åt sjukt god makrill till lunch i saluhallen på 3:e lång och satt sedan kvar och pratade med Carmen och Emelie om allt möjligt som tar upp våra socionom-huvuden inför den stundande examen. Hur kommer framtiden se ut? Kommer vi kunna vara bra socionomer? Vart ska man jobba? Vad passar mig? Vad vill jag göra? Och så vidare... Just nu känner jag nog att jag vill låta framtiden bli lite som den blir. De senaste månaderna har jag varit trött, stressad och näst intill utbränd. Så jag återgår lite till tanken som jag många gånger hållit fast vid; allt som händer har ett syfte, en bakomliggande tanke... Det känns lite enklare så. Det lungnar i alla fall min oroade själ en aning.
Tillbaka till dagen som varit.. Jag och Carmen gick även en sjukt härlig promenad från 2:a lång till Majorna. Helt plötsligt är det faktiskt roligt att gå, gå och bara gå. Vi hamnade på gula gården och stationerade oss på bänken med det bästa solläget. Såklart. Packade upp vår medköpta picknick, tog en cigg och bara njöt av våren. Det är sådana små stunder som gör livet värt att leva. Just då insåg jag också att jag levt i någon slags bubbla de senaste månaderna, och att det är dags att spräcka den. Jag älskar spontana dagar som den här, som bara blir som de blir - och det är oftast sådana dagar som också är de bästa.
Kommentarer
Trackback
