intothesea

Igår firades Ninas kommande födelsedag med trevligt folk. Nina fyller inte mindre än 25 år! Och något hände som ingen av oss hade kunnat ana; Setareh dök helt plötsligt upp! Hon har alltså kommit hela vägen från Kairo för att umgås med oss i två veckor. Det var så sjukt kul att få se henne igen! Kvällen blev väldigt lyckad, förutom att stället vi hamnade på är det värsta jag varit på någonsin. Men det hör inte riktigt hit, kan jag känna. Sov hos Carmen och kände mig för första gången på länge utvilad när jag vaknade. Vi åt thai-mat till frukost/lunch och kollade på Dexter. En fin dag, helt enkelt. Begav mig sedan hemåt, och Carmen åkte till jobbet. Har spenderat kvällen med att göra precis ingenting. Hur skönt som helst. Fast har insett att jag inte gillar att umgås med mig själv. Blir rastlös och uttråkad. Behöver nog öva på det där.

Och ja, nu är jag och Fanny i slutskedet av uppsatsskrivandet också, vilket känns helt underbart. Det enda vi har kvar är slutdiskussionen och lite småpill. Längtar efter att få känna lättnaden över att kunna lämna uppsatsen bakom sig. Den har trots allt varit med oss under hela hösten.. Så nu får det räcka! Förhoppningsvis är socialpolitiken också över. Är rädd att c-uppsatsen fått ta lite för mycket plats, vilket gjort att socialpolitiken kom i skymundan. Känns ganska troligt att det skulle kunna bli en omtenta på den kursen. Nu har i alla fall kursen "Socialpedagogik och social mobilisering" påbörjats och det märks att kursen är på en högre nivå än tidigare. Det känns spännande, men också lite läskigt. Kanske mest för att det i princip är den sista kursen vi har innan examen. Vad ska hända därefter liksom? Det finns många frågetecken, vill jag lova. Men jag antar att det bara är att köra på och tänka att det kommer bli bra.


Köpte silverputs här om dagen, så nu har jag lyckats göra mina missfärgade silverarmband fina igen:

"jag drömde om
en barndomsvän igår
som telenäten drömmer
om svalorna i vår
jag vaknade av bruset
från maskiner i djup sömn
jag vaknade så lycklig
över att äntligen ha drömt

/.../

jag filmar nu
stora känslor stora ord
men allt av vikt jag säger
har jag stulit ur en bok
jag läste nåt om kyssar
nånting som alla vet
men som dom aldrig lyckas fånga
i filmerna man ser"


Den här låten kanske inte riktigt avspeglar mitt sinnestillstånd, men satt precis och lyssnade på den och insåg hur vacker den är. Texten är ett utdrag ifrån Kent - Cowboys.


Om jag på ett enkelt och kortfattat sätt ska beskriva hur jag mår just nu, så är jag överdrivet jävla glad faktiskt. Har fått ett förstahandskontrakt genom Poseidon och flyttar in i min EGNA lägenhet i april!!!! Så som jag har väntat och längtat, så förstår ni ju vilken lycka det innebär för mig. Jag hade kunnat nöja mig med precis vad som helst, bara jag får flytta. MEN lägenheten är perfekt! Så det kan inte bli så mycket bättre än så!

Det var väl allt för den här gången. Nu ska jag sova (alldeles för sent, som vanligt). God natt!

Ligger i sängen och försöker sova.. Samtidigt hör jag en massa fågelkvitter utanför mitt fönster. Av någon anledning känns det som det finaste ljudet jag hört på länge, kanske för att det är något jag associerar med vår och sommar. Längtar oerhört mycket efter våren, och nu känns den helt plötsligt inte så långt borta längre. Jag undrar hur den här våren kommer se ut... Hur hela året kommer se ut. Oftast vill jag veta allt i förväg, jag önskar att jag kunde ha lite mer tålamod. Vad vore livet om det gick att förutspå framtiden liksom. Aja, dagen har varit lång och jag är helt slut. Imorgon väntar den sista dagen innan tentan, så jag kommer nog inte göra annat än att plugga. Dags att sova, med andra ord. God natt!

Jag vill bara börja med att konstatera att det suger att ta 7:an från Markland de senare timmarna på dygnet, då den kör runt halva Göteborg för att slutligen hamna i Brunnsparken. Har nämligen gått på det där en gång tidigare, och ikväll hände det igen.. Men när det står faktiskt står på vagnen att den går via Linnéplatsen, så tänker man  "åh vad bra, då byter jag vagn/buss därifrån eftersom det finns fler alternativ där!". Men nej, istället åker den direkt till Sahlgrenska och uppåt. Jaja, då var det lika bra att sitta kvar. Så bara så ni vet, åk inte 7:an mot stan.

Efter en dag med ganska omotiverat studerande åkte jag till Carmen och unnade mig lite ledighet. Carmen är en fin vän, väldigt fin. Vi samtalade och kollade på serien som vi båda dör lite för; Dexter. Vi pratade skola (inte så konstigt eftersom tentan gnager i huvudet på oss båda..), relationer/förhållanden och lite annat smått och gott. Det finns mycket just nu som jag är osäker på, både gällande mig själv, mitt liv, framtiden och vem-vet-vad. Men en sak är jag säker på i alla fall, vilket alltid är något. Jag är nöjd med att vara själv och ha mina vänner omkring mig, och kan inte påstå att jag letar efter någon att "dela livet med". Samtidigt kan jag inte sticka under stolen med att jag faktiskt kan sakna känslan av att vara kär, att ha någon att vakna upp med på morgonen, och alla de där speciella, fina stunderna som man bara upplever med en sådan person. Ibland saknar jag den känslan otroligt mycket. Men jag har slutat leta, om jag ens har letat. Kommer det, så kommer det. Jag kanske är bitter eller cynisk, eller kanske både och... Vad vet jag. Jag vet i alla fall om någon skulle dyka upp i mitt liv, så tänker jag inte ödsla en massa energi på att leta likheter och allt sådant där som man sysslar med om man blir intresserad av någon. Klart att likheter är bra och önskvärda, men man glömmer lätt bort egenskaper hos den andre som inte går ihop med en själv. Det handlar mer om känslan, i alla fall för mig. Liksom, vilken nivå personen befinner sig på. Det känns som att det är så mycket som ska stämma överens, så kanske skulle man kunna säga det i princip är omöjligt att hitta "den rätte". Jag vet i alla fall vart jag själv står, och det känns skönt. Skönt att kunna ha lite mer distans till allt vad det handlar om. Nej, nu har jag svamlat på för mycket. Tröttheten börjar ta ut sin rätt.

Kvällen var i alla fall fin, och nu är det dags att sova för att orka med morgondagen. Har mycket plugg ahead of me.

God natt!

Palpitation; is an abnormality of heartbeat that causes a conscious awareness of its beating, whether it is too slow, too fast, irregular, or at its normal frequency.
The word may also refer to this sensation itself.

Ja, det är nästan så att jag får hjärtklappningar. Haha! Det kanske är löjligt av mig, men ni anar inte hur glad jag blev när kvinnan från blocket kom hem till mig med jackan som jag letat efter så. Dels för att jag älskar jackan, men egentligen mest för att jag slipper gå omkring med en jacka som jag verkligen vantrivs i. Hejdå äckliga Canada Goose och hej underbara Elvine! Jag är galet nöjd.

På tal om hjärtklappningar så är dagens låt faktiskt en av Palpitation's: "Light can fix me" (Spotify)

Okej, dags att skärpa sig. Tillbaka till Socialpolitiken och plugget. Ikväll blir det häng hos Andreas med Carmen, Nina och trevliga människor. Något att se fram emot!

Det här går verkligen utför. En vecka kvar tills salstentan på Socialpolitiken, och jag har knappt börjat plugga. Har för tillfället en av jag-vet-inte-hur-många böcker. Det går bra för mig. Igår åkte jag hem till Carmen och pluggade, men det slutade med att vi kollade på Dexter i stället. Vi båda har blivit helt besatta av serien. Den är så sjukt bra! Vi har numera en plan om att flytta till Miami och leva livet där. Vi har också en del andra idéer för vad vi ska göra där, men där är vi nog mest... "Dexter-skadade". Så kan det vara. Idag skulle jag gått upp vid nio, men vaknar i stället vid elva.

Nej usch, nu måste jag fortsätta här. Lite kaffe, så kommer jag nog igång! Snusen är snart slut också, vågar man ta sig ut i snöovädret? Känner på mig att denna vinter kommer bli som vintern -95. Eller var det -97? I alla fall, sånt där känns lite onödigt, kan jag tycka. Igår sa jag till Carmen att det kommer snöa konstant i en vecka. Jag hoppas inte att jag har rätt.

Förresten, så har det visat sig att lite tålamod faktiskt lönar sig. Hittade en människa på blocket som sålde exakt vad jag vill ha - Elvine Madison, strl M. Gött! Så på måndag blir jag ägare av en sådan. Det bästa är att den är helt oanvänd och jag får den för halva priset. Som jag har letat efter de där jäkla jackorna.

Vill bara säga att jag är sjukt glad för Carmen och Lovisas skull, för att de ÄNTLIGEN, efter många om och men- och en jävla massa kämpande, tillslut lyckades!! Tråkigt att det skulle krävas så mycket för att få igenom det, men vafan gör det nu liksom... Det gick! Grattis tjejer!

Det är läskigt att det kan gå till på det viset. Att en institution kan göra så godtyckliga bedömningar. Att studenter som inte ens använt teorier i det mest teoretiska och största arbetet på utbildningen kan få godkänt (för att läraren gillar dem, eller ämnet), medan andra studenter får samma betyg fastän deras uppsats är på en helt annan nivå och de dessutom vågat vara provokativa (vilket andra lärare uppenbarligen gillar mindre). Man funderar ju över hur mycket man själv egentligen behöver anstränga sig. Men att detta kämpande och mejlande slutligen gett resultat och förhoppningsvis kommer bidra till förändringar i framtiden, för andra studenter, känns bra. Väldigt bra. Det är sådant som visar på att studenter faktiskt kan göra skillnad. Stor skillnad. Så stå upp för er sak! :)

-----------

Den här dagen har varit lite konstig. Men mest på ett bra sätt faktiskt. Började med att snurra runt lite i stan, där jag hittade lite olika goda saker som jag tog med mig hem till Carmen. Resultatet blev frukost och semlor. Ja, de börjar visst tidigare och tidigare med semlorna för varje år som går. Men gott var det!
Har också varit hos A och blivit hypnotiserad. Det var en upplevelse, kan man säga. Det är häftigt att kunna komma in i ett sådant tillstånd. Kroppen kändes liksom tung, men ändå "svävande" på samma gång. Och det var liksom som att man fick kontakt med något "bortre", något i en annan dimension. Jag vet inte, det går liksom inte riktigt att förklara. Jaja, nog om det.
Träffade också Nina en stund, som legat hemma sjuk i några dagar. Hon verkar må bättre nu i alla fall, bra det. Och så fick jag "Tusen små bitar" med James Frey av Carmen, som en försenad julklapp. Har velat läsa den boken hur länge som helst, så jag blev väldigt glad! Och bäst av allt är att den är på originalspråket engelska. Så först på listan efter "Montecore" (som jag läser just nu, av Jonas Hassen Khemiri) är denna! Har fått många böcker det senaste, så det finns mycket att läsa. Det är bara så skönt att kunna koppla bort kurslitteraturen lite och läsa skönlitterärt. Inte för att jag ens öppnat kursböckerna än, och tentan är om 10 dagar. Heja mig.

Nej, nu ska jag vara tråkig och beställa lite nödvändig kurslitteratur, städa och sedan bara lägga mig och hoppas på att jag inte blir sjuk. Eller sjukare än vad jag är. För idag har jag inte mått speciellt bra.

 

 

 

Kom just ut ur ett varmt och avslappnande bad. Älskar att bara fylla badkaret, lägga sig där och tänka. Tänka på allt och ingenting. Det är nog inte så svårt att räkna ut vad som for igenom huvudet på mig denna gång. Ett helt år har passerat och ett nytt börjat. 2010 känns svårt att sammanfatta. Svårt att placera och svårt att strukturera upp. Jag har aldrig tidigare varit med om att så mycket hänt under ett och samma år. För precis ett år sedan vällde känslor åt alla möjliga håll och kanter. Jag var mer nervös än jag varit någon gång under mitt liv, och stressad över allt som skulle förberedas och planeras inför Indien. Efter att jag och Carmen under hela hösten kontaktat universitet världen över blev Indien vårt slutgiltiga mål. Jag, som aldrig varit ute och rest på riktigt, skulle helt plötsligt till den mest kaotiska staden i hela världen. Och inte nog med det, jag skulle dessutom bo och praktisera där i sex månader. För att kunna beskriva allt som jag upplevde och kände i Indien skulle jag nog behöva skriva en bok, om ens det. Mycket av det går inte ens att beskriva med ord. Men jag kan säga att det är det absolut bästa valet jag gjort i hela mitt liv, och jag skulle inte vilja byta ut den erfarenheten mot någonting!  Har suttit en stund och försökt sammanfatta Indien-resan, men insåg ganska snabbt att det är näst intill omöjligt att ge en rättvis återberättelse. Vad jag kan säga är att om ni ska resa någonstans, åk till Indien! Landet måste upplevas! Har aldrig varit med om ett land med så mycket värme och generositet.

........

I juli kom vi tillbaka till Sverige, och ja, man kan ju säga att vi hade tur som kom hem mitt under sommaren och värmen. För jag hade aldrig kunnat ana att det skulle kännas så tungt och jobbigt att lämna Indien. Att komma tillbaka till det liv och den vardag man hela sitt liv haft kändes… förjävligt. Jag började mer och mer ifrågasätta om det verkligen är så här jag ville ha det. Att hela tiden röra sig bland självupptagna människor, destruktiva levnadsvanor, känslan av anonymitet och ett opersonligt och kallt samhälle. Det låter kanske hårt och dömande, men det var i princip så jag kände då. Samtidigt började jag snart se allt det där som jag faktiskt saknat med Sverige – havet, stranden, ljusa och långa nätter, svensk mat, kunna gå klädd som man vill, vara en i mängden, veta vart allt finns… och ja, en hel del annat. Givetvis var det också helt underbart att få återse familjen och alla vänner! Sommaren blev i alla fall väldigt intensiv och fin. Och att sommaren "inleddes" med en Kent-konsert med Carmen och Nina, gjorde allt så himla mycket bättre. Dessutom lyckades vi alla vara samlade i år. Jag hade helt enkelt en otroligt bra sommar!

 

Men också sommaren i Sverige tog slut och allvaret började igen. Bara ett år kvar på utbildningen. Denna termin har varit minst sagt krävande och tuff; C-uppsatsskrivande och Socialpolitik. Känner mig väldigt kluven inför vad som ska hända framöver och vilka beslut som kommer att behöva tas inför examen. Jag vet verkligen inte om jag ska söka jobb, fortsätta plugga eller vänta med allt sådant ett tag och bara ägna sommaren åt att njuta av det som kanske kan vara den sista sommaren utan en massa ”måsten”. Jag är trots allt bara 22 år när jag är färdigexaminerad. Det finns så mycket jag vill göra, och som jag inte tagit mig tid att göra än. Resa, festivala… Leva!

Hmm, ja. Det är verkligen tusentals tankar som far omkring i huvudet just nu. Det känns som att även detta år kommer bli väldigt händelserikt, och att det kan ta alla möjliga vändningar. Det finns saker som jag har en del förhoppningar kring, men vi får se vart det leder. Under året som varit har också människor tillkommit i mitt liv, medan andra mer eller mindre har försvunnit. På både gott och ont.

Ja, vad kan jag säga mer? Det största och viktigaste målet för mig år 2011 är att få en egen lägenhet. Jag hoppas innerligt att det sker väldigt snart, för jag orkar inte känna mig trängd i mitt eget hem längre. Jag är så sjukt trött på att bo hemma. Jag vet inte hur många som egentligen avlagt nyårslöften, men jag har nästan slutat tro på sådant där. Så mitt ”nyårslöfte” för i år är att helt enkelt göra sådant som får mig att må bra.

 

Jag tror och hoppas att detta kan bli ett riktigt bra år. Hoppas att ni också får ett fint år. Så gott nytt år på er allihopa!

 

 

Bilder från året som varit: